Tasmania - Artiklar

Dåtidens rapporter berättar om en ganska hygglig kvalitet. Det är också intressant att notera att alla vinodlare i framför allt Victoria och South Australia startade med vinstockar hämtade från Tasmanien. Öns vinproduktion fick emellertid ett tvärt stopp på 1860-talet. Guldfynd på fastlandet fick nästan alla arbetsföra personer att lämna ön. Dessutom genomdrev en lokal anti-alkoholrörelse en lag som förbjöd framställningen av sprit på Tasmanien, inte bara till brandy men också som förstärkning av bordsvin till starkvin. Uppehållet varade ända fram till slutet av 1950-talet. 1956 anlade en fransk ingenjör en vingård på öns nordöstliga sida. Ett par år senare kom ytterligare en vingård till, och så tog utvecklingen fart. På 1970-talet tillkom de första större kommersiella vinodlingarna.

Tasmania

Tasmanien har utkämpat en segsliten kamp för att accepteras som ett vinproducerande område. Ön har varit förbisedd och undervärderad av både vinbranschen och vinskribenter. Idag ifrågasätts inte längre Tasmanien som kvalitetsproducent och, måste man konstatera, utvecklingen är ännu bara i sin linda. Tasmanien kommer aldrig att bli en allvarlig konkurrent på vinmarknaden när det gäller kvantitet, men kvalitetspotentialen är ännu långt ifrån fullt utnyttjad, menar ledande experter.

Tasmanska vinproducenter och vinodlare har mycket att kämpa mot. Först och främst naturen och klimatet som på sina håll är både hårt och kallt. Men samtidigt är jordmånen något av det bästa som Australien kan erbjuda för vinodling. Tasmaniens vinodlingar täckte år 2003 endast 800 hektar, vilket motsvarar knappt en halv procent av Australiens totala vinarealer. Tasmanien är bara hälften så stort som Danmark. Officiellt definieras hela ön som ett enskilt vindistrikt, men det finns flera markanta skillnader mellan de individuella regionerna.